Vardag, Tankar

Det bästa kanske inte trots allt hänt än

Ibland tar livet andra vändningar än vad man först trodde. Som ni vet fick jag och S en lägenhet ihop. Lyckan var maximal utåt. Vår relation har länge varit skakig, och då menar jag år. Jag tänker inte gå in på vad som gick för fel eller baktala honom eller så. Jag säger bara att vi växte ifrån varandra och att vi varken tyckte eller drömde om samma saker längre. Tre år tillsammans är trots allt sjukt lång tid och jag är verkligen inte samma nu som då. På den här månaden som vi inte hörts har jag hunnit flytta till Lund och hem igen. Livet blir helt enkelt inte som planerat, i början var jag rätt taskig mot mig själv över det här, dels för att han hamnar i en sämre sits av det här. Men samtidigt jag kan inte vara kvar i ett förhållande där jag ej är kär eller mår bra i.

Utan boende i Lund och detta uppbrottet med S kände jag mig bara vilsen och osäker på att börja plugga. Jag skulle pluggat socionomprogrammet i Lund men jag kände bara att det skulle bli så fel. Jag var inte mentalt redo, känslomässigt redo. Och efter 3 år med honom så visste jag inte vem jag var längre. Vad driver mig? Vilka drömmar vill jag uppleva. Alla bråk och så har bara dränerat min energi och jag har länge gett mer av mig själv än vad jag har kvar. Jag tog därför beslutet att gå därifrån, saknar att ha någon men inte honom. Det har gått så mycket bättre än vad jag trodde. Det var hög tid liksom.

Så jag flyttade hem till mamma och pappa igen, bestämde mig för att tacka nej till utbildningen och att istället söka in till samma med start i januari istället. Ett halvår, där jag kan slappna av, hitta mig själv, jobba och helt enkelt bli jag igen. Det känns ibland som ett misslyckande men alla har varit så stöttande. Vad gör ett halvår? Inget, vad händer istället om jag går in i väggen? Då kanske det där halvåret blir ett år eller längre. Jag kan inte veta vad jag vill ännu, är bara 19. Men plugg blir det, förbättra högskoleprovet ska också göras. Tills dess så har jag alla redan börjat ägna tid åt det som är jag. Blommor, gymma, yoga och på torsdag ska jag börja träna volleyboll igen. Så längesedan jag hade tid och ork till det där.

När det kommer till kärleksfronten så har jag fortfarande hopp om att det finns någon för mig. Har redan varit på en bra dejt med en fantastisk kille däremot vill jag inte stressa fram något. Det får komma när det kommer. Just nu vill jag bara få vara jag. Men som sagt, man vet aldrig vad som händer. Men känns alla redan som att detta är rätt för mig, jag mår redan bättre. Lugnare och gladare, vilket min familj och släkt med märkt. Den där glada tjejen jag egentligen är har varit borta länge. Varför gjorde jag inte det här tidigare?

Tack Molly Sandén för denna fantastiska låt som peppar mig!

Det bästa kanske inte hänt än.


Gillar

Kommentarer