Tankar

Varför vill jag gå igenom en förändring?

Jag har aldrig varit riktigt nöjd med mig, jag har aldrig varit den självsäkra personen. Varför kanske ni undrar? Det vet jag faktiskt inte. En tanke jag har är att jag under min uppväxt alltid fick höra på fotbollen att de andra lagkamraterna var bättre än mig. Kanske är det också så att jag aldrig direkt har haft många vänner och det har påverkat hur jag ser på mig själv. När man först träffar mig möter man en blyg tjej som nervöst skrattar och som helst inte tar initiativet till att leda konversationen. När man sedan har lärt känna mig märker man att jag sällan är tyst och att jag faktiskt kan bjuda på mig själv även om det vid första anblicken kanske inte har verkat så. Detta är något jag vill förbättra.

Jag vill boosta min självkänsla och mitt självförtroende. Jag vill våga bjuda på mig inför folk jag ej känner och framförallt vill jag inte känna några som helst problem med att möta nya människor. Hur når man då dit? Jo genom att gång på gång möta såna här situationer men också en del jobb med hur jag ska se mig själv som en person värd att prata med. Det är tufft. Mitt liv har inte varit frid och fröjd, det har nästan alltid funnits en person som velat trycka ner mig i smutsen. Jag är inte en hemsk person, jag är bara så fruktansvärt osäker på mig själv.

Juni 2016 mötte jag min stora kärlek. Mycket har förändrats, jag är inte längre själv utan nu finns det en pojkvän att se över så han är lycklig också. Denna förändring drog också fram en hel del osäkerheter i mig själv och i oss. Minnen och känslor som jag ej hade bearbetat kom fram till ytan och överöste mig. Det är såhär att när jag var 14 år var jag ihop med min första pojkvän någonsin, en kille som jag trodde det bästa om.

Några månader senare tröttnade jag, dels på grund av bråk och dels pågrund av att han ej var som han borde. Vill inte snacka skit om honom men låt oss säga att han inte direkt boostade mitt självförtroende utan snarare tryckte ner det. När jag väl bröt mig loss fick jag höra att han aldrig hade älskat mig och att han hade varit otrogen med en i min klass bakom ryggen på mig. Min värld föll, jag hade litat på denna mannen som under hela vårt förhållande bara hade menat mig illa.

Sedan mötte jag min stora kärlek, först då insåg jag var riktig kärlek var. Jag älskar honom så... Men mitt förra förhållande har skapat problem. Jag har svårt att lita på min kärlek och jag har ett stort behov av kärlek och närhet vilken gör att han känner sig trängd såklart och det förstår jag. Min kärlek har nu startat ett nytt kapitel i sitt liv, flyttat hemifrån för att kunna plugga till jurist i Lund. Jag är så stolt, men min ålder påminner mig att jag inte är redo för ett såhär moget förhållande men jag vill ej ge upp! Dessa två veckor som S har bott i Lund har tärt på mig en del, dessa veckorna har verkligen plockat fram mina värsta sidor.

Varje dag har det i princip bara varit aktiviteter och många av dem är på de olika nationerna vilket är klubbar. Konflikter har uppstått, varför kan jag ej lita på honom när jag vet att han verkligen älskar mig och är helt olik den andre? Svaret har inte med honom att göra, svaret har att göra med mitt självförtroende. Alla andra tjejer är snyggare än mig och de hade säkert kunnat göra honom lyckligare då jag inte anse mig förtjäna honom på grund av mina brister. Jag måste sluta! sa jag till mig själv för en vecka sedan. Jag satte mig ner, skrev en lista på allt som jag gör fel, på alla mina fula beteenden.

Vidare började jag fundera varför gör jag såhär? Med hjälp av sociologin som vi läser i skolan så började jag pussla ett pussel och insåg att bland annat min uppväxt påverkar mig mer än vad jag har trott. En vecka senare har jag blviit mer och mer inspirerad. Jag vill bli mer självständig, skapa mig ett liv som inte är beroende av S. Skapa ett bättre självförtroende, kommunicera bättre, lita på honom. Jag har en vecka sedan kommit långt därför att jag är fast besluten om denna förändring och för att jag varje dag har analyserat mig och planerat strategier för att undvika gamla misstag. S är så stolt, jag ringer inte längre och bråkar när han är ute, jag kan faktiskt sitta här och skriva detta inlägget utan sorg i mitt hjärta! FRAMSTEG! Jag har förbättrat mig mycket och varje dag som går finner jag nya anledningar att förändra mig. Det känns som att ödet vill detta! Jag gör allt för att få vara den S förtjänar men framför allt vill jag ge mig själv en ärlig chans att få veta vem jag är och att skapa mig ett självständigt liv samt få älska mig själv för första gången! Det är nu eller aldrig! 💪❤

Gillar

Kommentarer