Tankar, Psykisk ohälsa/Ångest

JAG ORKAR INTE MÅ DÅLIGT LÄNGRE

Minns ni att jag i förra inlägget skrev att jag ar så lycklig? Att jag var glad över att ha kommit in på utbildningen osv? Som vanligt när jag känner mig lycklig, när jag hittar min plats i livet och när jag mår bra så vänds allt upp och ner på en sekund. Kanske bara är livet men detta är liksom 3-4 ggr i veckan för mig. Såklart nu när jag mådde bra så började jag må dåligt. Jag var på gymmet och jag hann inte va där en lång stund förens jag började må sjukt illa i magen och bli fruktansvärd yr och febrig. Hela rummet snurrade. Det var bara att cykla hem igen.. Detta händer alltid... Jag är alltid sjuk, jag förstår inte. Det ska såklart komma nu när jag ska kolla lägenhet i morgon, när jag ska festa med Bella i morgon och när jag ska på dejt på lördag. Skulle inte förvåna mig om jag mår skit under hela helgen. Blir så himla less på detta!

De senaste tre månaderna har jag gått på 2 antibiotikakurer och jag har haft massa problem med min mage. Min mage har alltid varit kass. Mellan 12-16års åldern var det i princip vardag för mig att leva med illamående och kräkningar. Läkarna förstod inte vad det var med den och jag tog blodprov efter blodprov (hatar dem...!) och gjorde gastroskopi osv. Gastroskopi är det värsta jag har gjort, trodde jag skulle kvävas. Fick på riktigt panik och pappa sa efteråt att jag hade legat och sparkat hejvilt och viftat med armarna. Så hemskt var det. Vid sidan om magproblem, som har blivit bättre med mjölkfrikost men ändå inte helt bra, så har jag ju min ångest också. Att jag konstant blir sjuk i sjukdomar läkarna ej kan lösa, vilket tack och lov försvunnit av sig själva och inte varit allvarliga. Att jag så ofta får gå runt med illamående, att jag så ofta kräker, få magsjukan typ varje år osv.

Det tar på mitt psyke. Allt detta får mig att tvivla på mig själv. Jag vet att det finns folk som har det mycket värre såklart, jag lider med dem. Jag lider också med dem som har det som jag har det för det är jobbigt nog. Jag har tillföljd av detta fått fruktansvärd dödsångest. Det känns som att jag kommer bli cancersjuk i en obotlig och ovanlig cancerform, för det skulle inte förvåna mig då allt annat verkar hända mig. Liksom jag har en gynekologisk sjukdom som bara i regel drabbar kvinnor som är 40+ och som grädde på mosen kan den dessutom ge cancer i underlivet (yey...)

Jag är också orolig för hur min framtid kommer se ut, om jag mår så här dåligt nu - hur mår jag då när jag är gammal? Jag ber inte om mycket denna julen, jag önskar mig inte något speciellt. Det gör jag inte någon jul. Den enda önskningen jag har inför jul och nyår varje år är att jag ska få va frisk. Jag vill ha ett friskt 2020 för jag orkar inte må dåligt längre. Ibland känns nästan döden bättre än allt det här (dumt att känna och så jag vet) men vad ska jag leva för när jag konstant mår skit?

Varför får jag inte må bra i min egen kropp?

Den gråtögda sanningen bakom vad som utåtsett ser ut som en perfekt liv och blogg.. Det känns viktigt att visa för er att allt är inte sådär vackert som målas upp här och att jag inte är så perfekt som det verkar. Vill att bloggen ska va äkta precis som livet är.

Gillar

Kommentarer

cassandralee
cassandralee,
Fina du, ta hand om dig❤️
nouw.com/cassandralee
amandalundqvist
natalieelisabeth
familjennordberg
familjennordberg,
Hoppas nästa år blir fantastiskt!!
nouw.com/familjennordberg