Psykisk ohälsa/Ångest

Psykisk ohälsa gör oss inte svaga

"Människor med psykisk ohälsa är svaga" en mening som gör mig så upprörd. Det är inte svaga människor vars psyke sviker. Det är de människor som har gått igenom motgång efter motgång, som har förlorat anhörig efter anhörig etc som insjuknar i psykisk ohälsa. Det kan även vara människor som föds med det och därigenom måste leva med det som vilken annan genetisk sjukdom som helst. Som jag tidigare sagt: psykisk ohälsa är en sjukdom. Den kan drabba alla, stora som små under de rätta förutsättningarna. Den kräver vård och rehabilitering som vilka andra sjukdomar som helst och den behövs tas på lika stort allvar.

"Människor med psykisk ohälsa är svaga" jag blir så otroligt upprörd och det har att göra med att påståendet är ologiskt. Om en person skulle bryta sitt ben så hade ingen sagt till denna personen att anledning till varför hen bröt sitt ben är för att den är svag. Påståendet är dessutom ett bevis på den okunnighet och ignorans som finns kring ämnet. Den bekräftar att personen som yttrar sig så inte vet vad psykisk ohälsa är och inte heller har förstått allvarligheten kring detta. Och det mina vänner gör mig rasande. Snart 2020 och folk blundar fortfarande för denna sjukdom som uppges vara det vanligaste hälsoproblemet idag. 25% av svenska kvinnor har psykisk ohälsa och 15% av Sveriges män... Kan man verkligen fortfarande blunda när 1 av 4 kvinnor lider av detta. Du har garanterat minst en person i din närhet som har denna sjukdom..

Jag är van vid motgångar på ett eller annat sätt, däremot så känner jag ibland att mina motgångar är så fjuttiga jämfört med andras. Men när det kommer till hälsa så är det alltid jag som blir sjuk, spelar ingen roll om det är förkylning eller vinterkräksjuka. Jag blir drabbad. Sen jag var 12 har jag haft sjuka magbesvär, för något år sen bara konstaterade jag att det var komjölksallergi. Jag och min säng har varit nära vänner, där har jag spenderat ändlösa nätter med smärtor. Jag är inte svag, jag har tagit mig igenom allt det där. Det har dock tagit på psyket ändå, för man börjar undra varför man förtjänar att må som man gör. Har man gjort nått fel? Är jag en bra människa osv. Jag har på senare tid försökt tänka som sådant att allt det jag går igenom får jag som uppdrag att gå igenom för att jag är STARK nog att klara det. Under mina bättre dagar kan jag känna såhär. När ångesten däremot slå på och när jag har dagar av ren apati och känsla av meningslöshet så känner jag inte samma.

Psykisk ohälsa är inget att leka med och de som tar livet av sig är inte alls svaga. Det kallas att man har kämpat länge och varit stark länge. Däremot om jag hade fått önska mig en sak så hade det varit att ingen skulle behöva må så pass dåligt att döden är ett bättre alternativ. Att istället kunnat få vård som faktiskt funkar och gör en bättre. Att folk inte ens skulle behöva ha psykisk ohälsa överhuvudtaget är något som jag önskar. Däremot så är det en för stor önska för att kunna bli sann. Men att säga att någon med psykisk ohälsa är svag känns något nedvärderande för de som säger så vet inte vilken kamp som pågår hos en människa med psykisk ohälsa. Dessa människor har inte kunskapen eller förståelsen för vad psykisk ohälsa är och att människor som lider av detta inte är svagare än någon annan. Tvärtom.

Låt inte människor som säger "Människor med psykisk ohälsa är svaga" få komma undan med detta uttryck. Och om du nu själv har psykisk ohälsa så låt dem inte få dig att tro att du är svag. För det är du inte. De vet inte kampen du bekämpar och de vet inte din bakgrund.

Gillar

Kommentarer