Tankar

Vännen som betyder ALLT

Jag har en vän och vi har varit vänner sen jag var 13 år. Han bor i Lidköping och jag bor här. Vi träffades på en sida på nätet och vi har i princip skrivit och videochattat varje dag sen dess. Ordet bästa vän känns liksom för klent, han är en del av mig för han vet ALLT om mig. Tror genuint han vet mer än mina föräldrar. Han stöttar, peppar och har alltid funnits där. Visst, vi har haft en del bråk som alla relationer men vi har alltid stått vid varandras sida. Han är seriöst den bästa killen jag vet, han är så genomsnäll, omtänksam och jag skrattar aldrig så mycket som vid hans sida. Han tycker om mig för den jag är, han har sett alla sidor, han har fått en och annan avsnäsning från mig men han tycker om mig ändå och vet att jag aldrig menar illa. Även om mitt humör ibland svajar.

Vi träffades i somras på Sweden Rock efter 6 års vänskap. Helt sjukt att vi inte setts tidigare! Kände mig sååå trygg med honom. Under åren så har känslor kommit och gått. Vi var sjukt kära i varandra och var faktiskt ihop när jag var fjorton. Sen gjorde vi slut, förblev vänner och jag blev ihop med min första kille som bodde i samma by som mig. Han blev ihop en tjej. Sen hördes vi faktiskt knappt av varandra i några år, mest för att jag var svartis för jag hade känslor kvar för honom så det gjorde ont att se att han bodde med henne. Sen gjorde dem slut och han kontaktade mig igen. Då var jag ihop med S sen ett år. Under mitt och s förhållande så stöttande han mig. han var den jag ringde till om jag och S bråkat. Och inte en gång under vårt förhållande försökte han få mig att göra det ena eller andra, han gav helt enkelt råd. Jag anade att han var kär i mig men han hjälpte ändå mig att stanna kvar hos S.

Tillslut gjorde jag slut med S och nu är jag och honom ännu mer tighta. Vi skriver konstant under dagarna och vi pratar i telefon ofta. Han är dödskär i mig och jag vet inte exakt om jag känner samma. Däremot kan jag säga som så här att jag gillar honom mer och mer för varje dag som går. Vi har ett så starkt band och han är den enda och min bästa vän. Jag uppskattar mer och mer honom och allt han gör för mig varje dag. Han är så otroligt stöttande när det kommer till min ångest och så. Han kan ringa om han märker att jag är ledsen osv. Så sött!! Jag tror känslor är på väg. MEN, han bor så långt bort från mig. Det suger och jag är så ledsen över detta varje dag. Många kvällar så känner jag bara att jag vill ha honom hos mig, när nått kul händer eller när jag är ledsen är det hans stöd och närhet jag vill ha. Men jag kan inte det, inte fullt ut.

Vi får se vad som händer. han har ett halvår kvar på sin utbildning. Kanske flyttar han ner hit eller inte, det hade varit så annorlunda om vi bodde nära varandra. Då tror jag att jag vågat öppna mig och våga känna känslor. Nu är jag så rädd för det då jag kommer bli sårad för ett distansförhållande är inte det jag vill ha. Usch sånt här är så jobbigt men jag tror genuint att framtiden får utvisa. Är just nu bara så glad och tacksam att jag har honom. Jag älskar honom men på vilket sätt har jag inte listat ut än. Han är allt jag har och jag vill aldrig förlora honom.

  • Postad i: Tankar

Gillar

Kommentarer

Linnealiebig
Linnealiebig,
Ingajohansson
Ingajohansson,
Kärleken är ett mysterium 💕 inte alltid lätt.
Eller så är det vi människor som gör den komplicerad 😉
Låt det ta den tid det behövs
nouw.com/ingajohansson
gae
gae,
Helt sant!
nouw.com/gae